88-åriga Mavis Gallant är en utvandrad kanadensiska, sedan 50-talet boende i Paris. De här nio berättelserna i samlingen är inte tidigare översatta till svenska. Förlaget drar paralleller till novellmästaren Alice Munros tack vare gemensamt ursprung och kvalitet.

Och visst, en grym talang, ett fast grepp om händelser och tid förenar dem. Men Mavis Gallant är inte lika nära sina karaktärer, alla novellerna återges med ett höjt och roat ögonbryn, med överseende och distans, det är en annan generations berättande, från den första hälften av 1900-talet. Jag har ingen aning när de är skrivna, men de andas ett annat tidevarv i hela upplägget och anslaget utöver det faktum att de utspelar sig någonstans från mellankrigstid till 1970-tal ungefär.

I handlingen i den första novellen nämns i förbigående Katherine Mansfield (1888-1923) liksom Evelyn Waugh (1903-1966), en ingång till Gallants stil och förebilder så god som någon?

Det är alltid vanskligt att försöka packa ihop en novellsamling i en beskrivning, men i huvudsak förenas huvudpersonerna genom ett varierat mått av främlingskap, eller en gränsdragning som växer eller plötsligt finns där.

Scenen kan vara fransk landsbygd eller Paris eller Berlin eller Budapest. Huvudpersonerna liknar magneter, som stöter bort eller drar varann till sig.

Ofta visar det sig att den verklighet som livet bjuder på inte är den förväntade, att kärleken till exempel inte är evig eller särskilt helig. Milt förvånade söker de sig ändå en annan väg framåt. Som den lyckligt gifta hotellägarinnan som märker att det går att leva utan maken, vars otrohet hon alltid accepterat. Som den polske författaren som förälskat sig i en tjugo år yngre kvinna i Paris, men som när han verkligen vunnit henne känner att hjärtat är tomt.

Det är två exempel från en kvartett berättelser som bara dessa gör en investering i boken värd pengarna. Kvar i huvudet dröjer sig också familjen med den döende fadern som flyttat till södern för ett önskat avslut, liksom en stark farmors möte med ett av sina barnbarn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anders Johansson från företaget Termografikteknik fotograferar huset utifrån och in med en värmekamera. Den visar att värmen i lågenergivillan stannar inomhus och att den kalla uteluften håller sig på utsidan. - Ju mörkare färger på displayen desto...

Fotorealism och spännande berättelser präglar denna utställning med tre unga konstnärer. Det första som slår mig är den hantverksskicklighet som dessa andra- årselever på Lunnevads folkhögskola visar. Det gäller främst de fotorealistiska målningarna ...

Fotorealism och spännande berättelser präglar denna utställning med tre unga konstnärer. Det första som slår mig är den hantverksskicklighet som dessa andra- årselever på Lunnevads folkhögskola visar. Det gäller främst de fotorealistiska målningarna ...

Här har färg och form en ovanligt påtaglig betydelse, överskuggar det mesta som budskap och berättelse. Men det handlar inte om stereotypa, stelnade former. Konstnären förmedlar en känsla av närmast försynta rörelser, av en pågående, men utdragen p...

Crescendo är Norrköpings jazzklubb där anrika väggar varje säsong bereder rum för ett gediget utbud artister. Musikföreningen har haft program sedan 1959 och gästats av artister såsom Charles Mingus Quintet, Monica Zetterlund, Arne Domnerus, Esbjön S...